HanisBananis

Människar är feg. Rädd för känslor.
Rädd för sånt de inte kan förstå, rädda för känslor de inte kan förstå.
Jag tycker det är jobbig att prata om Helen,
men när jag är med vänner som jag vet känner likadant,
som varit men om samma sorg som jag är det lättare.
Jag tror att jag varken kan eller vill tala med någon annan om det heller.
Är det fel?

Är det lättare att bearbeta sin sorg om man tvingas till att prata om den?
Många skulle nog säga det, även jag, om jag talar till någon annan.
Men för min egen del, vad är bäst för mig? Kanske hade jag behövt
ett sista farväl? Ett sista skratt tillsammans? En sista beröring?
Saknar dina kloka ord och ideer.

Jag vet något som betyder väldigt mycket för mig och min sorg.
Helens hemsida hjälper mig.
Tack så jätte mycket Helen med familj för att ni finns där.


Låt mig aldrig glömma dig Helen och alla våra minnen tillsammans.