HanisBananis

Det kom en ängel till jobbet igår.
Plötsligt stod den där. Ögonen lös, det var vackra sorgsna ögon och jag tyckte att jag kände igen den.
Kände igen den väldigt, väldigt väl... jag gissade fel, och i samma sekund insåg jag vem det var.
Tårarna gick inte att hålla tillbaka. Men det var väldigt skönt att träffa honom.
Helens Pappa.

Saknar dem allihop, det känns som att Helen är så mycket närmre när man träffar någon i hennes familj.
Helens familj betyder så oerhört mycket när allt är som svårast. och det är så skönt att
kunna gå in på Helens hemsida när saknaden är för stor.
Som jag sa till Yngve igår. Jag talar nog för alla när jag säger att hemsidan är så vacker
och har hjälpt i många svåra stunder.

Men nu var det alldeles för länge sedan jag var hos Helen, men jag vill åka dit varje dag!
Just nu jobbar jag så himmla mycket, och jag undrar hur länge jag ska orka.
i går jobbade jag 14 timmar i rad först på Canon och sedan på Hard rock.

Så jävla dum i huvudet som jag är så klockade jag inte ut mig på kvällen,
så hela kvällen igår utan någon lön för det.
Hatar att vara så glömsk, Fan! Nu måste jag växa upp och börja ta ansvar!
Jag har börjat med att tvätta den gigantiska tvättkorgen, det kommer nog ta hela dagen!